En liten resväska har stirrat på mig flera år - rensa och packa om, har den nog länge velat säga.
– Så här mycket packning kan du aldrig kunna ta med dig. Det finns inga bärare på vägen.

Jag har tittat tillbaka förvissad om att det finns oändligt mycket tid att kolla vad jag egentligen bär med i väskan. Upptill en dag när jag satte på mig glasögonen, såg mig i spegeln och plötsligt uppenbarade sanningens överraskande ögonblick sig.

Då fattade jag och satt igång att sanera febrilt tills väskan gapade tom.
– Och nu då, frågade jag vilset. Vad skall jag packa in nu?
– Själen, endast själen med regnbågsljuset kommer att rymmas med, fick jag till svar.