Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flykti(n)g

jämnt kokade bönorna på spisen
pappa, när polisen slog dig gul och blå
och tanken på Sverige föddes

det måste ha puttrat för evigt
för doften var den samma
när vi grävde guld i USA
när tsunamin sköljde bort julen
och halv åtta hos mig

sedan slog jag dem gula och blå
när de ville sätta färg på min skalle
eller tala om hur blodet rann i mina ådror

sedan andades jag tungt
när de sa "Så gör vi inte i Sverige"
men lärde mig snart
att glåporden kunde trassla sig in i mitt svarta hår
slå kedjor om mitt bultande svartskallehjärta
och kväva mina invandrarlungor
att allt det andra är tillåtet
att vi gör så i Sverige
för ord lämnar inga spår i gult och blått

det sjöd i kitteln
när själen blev färgglad som en kanvasduk
när vi glömde ett språk
när kebabpizza och lördagsgodis
och ljust och fräscht blev en livsstil

snart tretti år har passerat
plötsligt är vi blattar igen
trots att bönorna nu kokar
med både fläsk och sirap
vittnar nedärvt dna
som ett eko
av ett, en gång, ingått främlingskap




Fri vers (Prosapoesi) av Dick Ainranher
Läst 380 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-04-13 20:19



Bookmark and Share


  Missi VIP
Wow, vilket käftsmäll till dikt! Oj, vad den förtjänar att uppmärksammas!
2016-04-17

  Inkarasilas
Finlir, svidigt och sant, ja, Äkta. som direkt från källan- dig och jag tycker det är så jävla bra, främst för att jag kan känna det själv och förstå varför hur när där och det är som ett jävla eko hela tiden, det kommer bara om och om igen, alienation är ett måste om mottagandet är det fjärmande och rädda (för sin egen skugga om sitt eget och mitt mitt mitt)och det är jävligt svårt att formulera sig när det händerna knyts och jag får skriva med hela jävla näven.
2016-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Dick Ainranher
Dick Ainranher