... fångade mina ögon något fluffigt vitt.
Jag blev nyfiken. Närmade mig.På bruna, ruttna löv låg en stor fågel
med vriden hals och utsträckta vingar.Solstrålar belyste den abrupt ,
krökta halsen ,fullständigt kal...runt omkring flög fåglar. ....
Vårluften pushade fram levnadskänslor och måsarna klagade högt.
Titta på den döda fågeln, jag kunde inte låta bli
att undra.. .IGEN..över "Dödens ansikte !"
Outhärdlig bitterhet svepte över mig, sedan ändrades mina tankar plötsligt
och en annan innebörd öppnades.....

Döden tvingas komma ofrivilligt, till hjälp ,
i den Ofullständiga, Djuriska Världen,
när den första eller den andra impulsen,
ropar HENNES NAMN i förtvivlan
som är välkommnande, befriande från allt försvårat lidande,
svämmande explosiva känslor.
Döden är ett liv i en annan omätbar dimension,avsiktligt dolt koncept för människor!
Döden är den viktigaste drivkraften ,

VILKEN TVINGAR MÄNNISKAN ATT LEVA HÄR PÅ JORDEN!

Människan fick möjlighet att uppnå ett liv i gränslöst utrymme,
och reflektera över sig själv...
tills man inte återvänder till det Eviga Paradiset
och konstaterar ,att det jordiska paradiset ,
destruktivt med tiden och
att livets uppkomst begränsas av sig själv,
och inse att människor väsentligen inte bara är ett brännande ,
sårbart kött...men också...

ÄR OBESTRIDLIGA ,GUDOMLIGA, OSKILJAKTIGA PARTIKLAR
SANN ,FRI ,ANDE
ENDAST !!!!!!!!!!!!
NÄR MAN ÄR I HARMONI MED DEN STORE SKAPAREN!


För att återuppliva fågelns själ och eventuell mänsklig_fågel,
begravde jag den under färska löv, vid det mäktiga trädet.