I slummerns land, där dvaloduvor häckar
bland törnesnår och söderkala stammar
som stumma sträckts längs ödebergens kammar
den sista solen än mitt sinne gäckar.

All levnadsljus, i griftegrus befläckar
en hed av frid som glöden hotfullt flammar
att sätta brand i himmelshöga dammar
och slå i blånad flödesdöda bäckar.

Här jagar jag de mil min sol sågs vandra
men önskar sömn, jag vill i dröm och vila
få ledas långt från varje mänsklig bygd.

Jag vill ej längre leva svedd av andra
och när en morgon kommer skall jag ila
till skuggans skänk i skymningskylets skygd.