Snälla, låt en hemlighet bli sann. Vågar inte säga det själv. Det kan gå käpp rätt åt helvete, men då vet jag. Just nu håller jag bara om en hägring, en dröm. Men det är fint ändå, intalar jag mig.

Hon är lite som en runaway, alltid på väg. Men hon lämnar alltid en stövel i åkern. Typ ett minne som etsar sig fast. Det är jobbigt att känna så....... Men va skall jag göra? Jag är inte gjord av sten. But sometimes I wish! Bara resa sig upp och gå vidare.

Livet är ju som en käftsmäll. Knock outen kommer när du minst annar. Men det ända jag vill är att höra hur ditt hjärta bankar. Då kan jag nog stå i ringen ett bra tag.