Attans vad jag känner mig liten på jorden när det värker mer än vanligt

Ska inte alls sitta här vid datorn för då blir det bara värre i mitt högra ben

Värst är att vara i stillhet fastän det kanske ändå är det bästa för kroppen

Knoppen vill så mycket men det är bara att lära sig att lyssna på signaler

Van att det bultar och värker men ibland så kan det bli för mycket av allt

Humorn och ljuset finns  som tur är alltid kvar till min stora förtjusning

Vet att de som bara klagar och klagar tröttnar man fort att läsa texter av

Fast någon gång kan väl även lilla jag få yttra mig om hur smärta kan vara