Septemberdag vid Nulltjärnbäcken, Vålådalen. Foto; Ego
Skogen -- min trygghet
Långlivade furor står som jättar med nerdragna gröna stickeluvor kittlande vita Cumulus under magen Med stadiga rötter fast förankrade bland mossiga doftande ljungristuvor bildar de en ståtlig pelarsal
Min egen katedral
Den meanderslingrande bäckens grunda humusfärgade vatten sorlar över blankpolerade stenar ivrigt pladdrande svårtytt språk Jag lyssnar och försöker tolka Ord fastnar i anteckningsboken
Finner inspiration
Några björkars vridna stammar som med åren förlorat sin glans står svarta flagiga och tyngda Trots ryggvärk stolt paraderande som ett väldrillat elitförband Närgången lavskrika tittar på
Skogen – min trygghet
Plötsliga vindstötar träffar slyet Nervösa asplöv börjar darra Förändringen väcker även mig Himlen är fortsatt azurblå Solen kastar sneda skuggor Tömmer kåsan axlar ryggsäcken
Naturen är min kyrka
Spången över myltadoftande myr avslöjar blöta spår av stora ramar På stigen ett färskt blåsvart visitkort Skogen gömmer plötsligt osynligt hot Jag stämmer upp en välkänd blueslåt Mitt sätt att slippa möta Bjennen
Adrelaninkick och pulshöjare
Blå trevande skrovliga bastoner skrämmer upp en Röja ur odonriset På himlen seglar en ensam individ vars vingprofil skvallrar rovfågel Gungig färd över hängbro avslutar turen En härlig dag i skogsriket är över
Kraftsamling
© Kjell Åhsberg
(Långlivad = saknar grenar på minst två tredjedelar av stammens längd. Alltså, långt liv, kort överdel. Mylta = hjortron. Bjenn = björn. Röja = tjäderhöna.)
Fri vers
av
Kjell Åhsberg
Läst 408 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2016-05-30 09:33
|
Nästa text
Föregående Kjell Åhsberg |