Vill vana invandraföräldrar.
Kom ihåg - myndigheterna struntar fullständig på era barn.
Men om du få överdriven uppmärksamhet av myndigheterna, om du hör upprepande frasen ”vi vill hjälpa dig” akta er!
Myndigheterna är efter ert barn!

Ett och halv år fick min son ta ritalina.
För att hålla process under kontroll tagit personal på sig medicinering. Det var helt olaglig.
Finns hur mycket som helst artiklar om skadlig effekt av ritalina.
http://www.peterularsson.se/blev-arg-och-aggressiv-efter-ritalin/
http://www.aftonbladet.se/halsa/article10760566.ab
http://www.svd.se/de-som-proppar-ritalin-i-sina-tolvaringar-kommer-brinna-i-helvetet
http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/undersoekningar-visar-att-ritalina-concerta-aer-starkare-aen-kokain-och-kan-skada-hjaernan-793960
kommunens utbildnings chef skickade mig antal gånger till Center för autistiska barn.
Där fick jag bjuden på långa gratis samtal med jurist.
Jag ställde en fråga ”hur ska mitt barn slippa medicinering”.
Jag fick lyssna på långa dimmiga prat som ledde ingenstans.
Som tur fick jag höra från främmande människa att det är jag som bestämmer.
Samma dag ringde jag till förskolan och sa ”från idag ingen medicinering” och fick förtvivlat skrik som svar.
Det var inte konstigt.
När första gången kom jag till sär förskolan avdelning på Solskiftens skola med min son ville han leka och springa.
Jag glömmer aldrig personalens reaktion.
De var störda.
Övriga ordentlig medicinerade barn satt som möbler.
Fröknarna kunde i lugn och ro dricka kaffe och läsa damtidningar.

Efter mitt beslut att stoppa medicinering fick jag fruktansvärt press.
Jag var kallat på flera samtal som hade syfte att åter medicinera sonen.
Men toppen av denna utpressning var möra på Täby Habilitering.
Där var närvarade samma kommunrepresentanter som tidigare kränkte mig på möte på Berga gårds förskola.
Samtidigt på Täby Habilitering var närvarande Lena Ahlmark som nuförtiden jobbar på Mörby HAB.
Det var fruktansvärt gruppresas.
kommunens utbildnings chef körde möte.
”Allt för barnets bästa” sa hon
jag svarade ”det är jag som bestämmer”.

Senare till min stora förvåning fick jag ta reda att Habilitering i huvud taget inte tar upp medicinerings frågor och det fanns inte något Center för autistiska barn.
Jag försökte ta reda vad var det för plats som kommunens utbildnings chef skickade mig upprepande gånger att prata med jurist.
jag fick inte ta reda trotts att jag ringde rund och skrivit till centrala HAB och olika HAB i Stockholms område.

kommunens utbildnings chef kunde ordna allt detta eftersom hon har stora kontakter.
Hon aven var bjuden till kungligt brolopp.

Fortsättning följer.