Objektet för mina tidiga sexfantasier kan utan nämnvärd konkurens

tillskrivas den kallskänka som var yrkesverksam i slutet på åttiotalet

i den mindre kuststad jag växte upp i. Trots år av av ihärdiga försök

kan jag inte för mitt inre framkalla hennes anlete, bara en flyktig

förnimmelse av hennes enorma lekamen. Och givetvis den förtvivlan

som fyllde mig när hennes manhaftiga händer staplade grisfötter,

komular och kaninstekar på rad. Allt detta och mer såg jag hända

under långa eftermiddagar i livsmedelsavdelningen på den

varuhuskedja som då hette Tempo. Jag skulle skada henne

obönhörligt, på samma sätt som hon skadar, det skulle ske i

rättmätighetens tjänst som ett statuerat exempel.

Eller så skulle jag ligga med henne. Inte både och.

Denna scen skulle utspelas i Tempos köttlager. Jag skulle ligga

avklädd på golvet och vänta på att hon skulle bli klar med att döda de

andra djuren. När det var min tur skulle jag yla som en varg och

det skulle, vad säger man, trigga henne. Sen skulle vi ligga med

varandra och lova att vara snälla med både människor och djur.