Begravningar är knepiga saker. Det skulle se ut det att komma dit munter, stå och flina när alla andra grinar, även om man faktiskt avskydde den döde innan döden kom med posten som en obetald räkning. Det skulle se ut det att komma utan tårar.
Kyrkklockorna ringer ännu inte och det svartklädda teatersällskapet sitter tysta i bänkraderna. Alla funderar de på tillvarons stora som små olyckor. Någon tänker på krossat porslin, någon annan minns barndomen, hur metspöt gick av när en gädda fastnade på kroken
Livslögnen uppfinner, tillrättalägger svårförståliga saker, och när det är dags att lägga blommor på kistan vet man hur sorglig just den här dagen är. Det spelar ingen roll om den döde var elak i livet, man vet ändå att det stumma hjärtat kunde varit ens eget.
__________