Fem år gick
Lämnade mig i ett stick
Fallerad till grunden
Plockat upp bitar
Som håller för stunden
Tills någonting påminner
Och jag inte litar
Ingenting rätt jag finner
Som fyller hålet
Som ylar
Det svarta vrålet
Sticker själen som sylar

Vet hur jag gör
Hur jag kör
Sönder mig själv
Sexuellt, förföra
Men någon kväll
Inser jag att förgöra
Är mitt begär
Sliter isär
Blod och skinn
Säger till allting annat; Försvinn
Tomheten gör sig allt mer påmind
Jag vet inte vad som fyller
Tomheten smeker min kind
Ingenting om dagarna förgyller

Åldrande ord
Förstörande
Gick ombord
Förgörande


Acceptans
Komma tills sans
Vara i sekunden
Hjälper mer än bara för stunden

Inte glömma bort
Att hjärtat finns
Det slår hårt
För mig
Ända tills
Min kropp dör
Så nej
Gör
Kärlek
Till mig
För oavsett dess storlek
Skapar den
Kanske;
Räddningen