om du dör
bankar nävarna mot torktumlaren
och skriker att det kan vara så att stenen inte alltid sjunker
om vattnet vill kastar det upp stenen igen
virvlar i ett baksug rytmiskt upp stenen till ytan
jag säger att det kan vara så att en del som accepterar sin sjukdom
faller in i den som i en mjuk skugga
vilar hela på botten
kastas upp igen
som stenen
som laxen som simmar uppför forsen
för att livet är så jävla starkt i den
vem vågar följa stenen mot botten utan hopp
utan tankar om att kanske finns det någon ljusvarelse i tunneln som säger :
din tid är inte inne du ska leva
sänder dig tillbaka in i kroppen
hänger upp dig på grenen igen
som ett moget äpple
vem vågar följa vattnets strömmar
jag följer dig nu
nu ska jag ringa
tror inte du överlever sommaren
försöker ändå tro på ett mirakel
kan man dö utan hopp om något mer?
i total acceptans av kretsloppet
tillit till svalan
att familjerna dyker tillsammans över himlen nästa år
på nya vingar