har redan ätit mig ur
mitt egenhändigt uppsatta fängelse
av hatet som inte för vara det drivandet

satt i tio minuters
tystnad igår natt
hörde mina andetag
och naturen

försökte lämna tankarna därhän
men inte går det
olyckan i ensamheten
att inte kunna vara sig själv
såg min egen spegling
i månskenet

månstrålarna var mina tårar
och nattmolnen som stängde
undan den var precis som träden
gamla ord som tränger sig fram

försöker glömma undan mig själv
lämna smärtsamheten i skogen
och komma åter med bara mig själv

levde upp i fem minuter
medans världen rusade förbi
och vattnet forsade fortare
en mina tårar

det enda som gick fortare
en mina tårar just då
var flödet av vatten

ville bara leva igen