DAG 1.

Ringer. kl är 2.30 på natten.
svarar...du är placerad som nummer två i kön,
tänker yes, det här går snabbt,
wow,nummer två i kön , det är ju skitbra, bara nån minuts väntan då...eller?!

...tjugo minuter senare, äntligen svar!
en något grinig sjuksköterska svarar i andra sidan luren,
,förklarar nonchalant att det inte är något fel och att vi gott kan vänta tills vårdcentralen öppnar..hon berättar för mig att barn som är två år inte alls kan få astma, hmm, konstigt, ljuger min läkarbok månntro då?
Orkar inte diskutera med en inkompentent grinig tant, så jag tackar för mig å lägger på.

Visar sig sedan på vårdcentralen att lillgrabben har fått astma, som jag hade mina misstankar om.

DAG 2.

Lillgrabben har fått återanfall av astman, medicinen hjälper inte...

kl två på natten, bestämmer mig att ringa sjukvårdsrådgivningen.

Ah, åter igen placerad i kö, men denna gång som nummer ett, yes, bara tio min i telefonkön innan svar.

Rabblar snabbt upp vad som har hänt och att jag måste få komma in akut med lillgrabben.
Efter ett antal utfrågningar, fast det klart faststår att han har astmaanfall, så ska jag få komma in till akuten med honom.

Frågar vänligt om det finns något sätt att ta sig in till akuten på, då varken jag eller pappan har körkort, och ingen bekant i närheten som har bil.
Får till svar, ta en taxi...jaha, men vi har inte ett öre, har lånat pengar till medicinen ju...finns inget annat alternativ tro?

Får till svar av sköterskan:
- jaha, det var minsann konstigt, det är ju början på månaden, men ja ja alla har vi väl olika ekonomiförhållanden...

Va?? hur ska man tolka det och att överhuvudtaget få den kommentaren, trodde ju att det var sjukvårdsrådgivningen inte ekonomirådgivingen jag hade ringt!