Min vän, inte är du ensam, trots jag gått.
Snälla, sörj inte ungdomen bort.
Sänk ned mig där i, till Cave's Henry-Lee,
just innan solen går opp,
just innan solen går opp.

Det var en fin tid - värd mödan -
men livet är blott ett lån.
Inget gråt kan nånsin ändrat på det.
Så sänk ned mig där i, till Cave's Henry-Lee,
häll askan i havet för all del,
häll askan i havet för all del.

Det var en krokig väg du valde, och jag ber, gå ej själv;
finn dig någon som står med dig i storm.
Ta med han till havet, visa min grav;
säg, här vilar en kärlek enorm,
här vilar en kärlek så enorm.

När svartkråkors klagan, uti morgonen skrek,
och vildblommor valsar i vind;
när stormarna ryter och river som svek,
minns då när jag kysste din kind,
minns då när jag kysste din kind.