Om någon tysk skulle sakna Gud så finns ju alltid Hans Helighet Bilen att ta till. Jag tror sällan att jag sett ett land så präglat av bilen som Tyskland.

Tänk bara - Europas mest välutbyggda motorvägssystem, världens kanske bästa men också dyraste bilar: Volkswagen, Audi, BMW och Mercedes. Ett högt utvecklat trafikövervakningssystem. Förutom polisen finns även den tyska automobilklubben ADAC med enorma resurser i form av trafikvakter, helikoptrar och katastrofambulanser. De svarta bokstäverna på gul botten finns ständigt i din närhet. Farten på de stora trafiklederna är ofta fri med allt vad det innebär för miljön. Du hinner sällan se det, men skadorna på skogarna är bitvis betydande.

Tempot på Autobahn är hårt och tufft. Gröngölingar göre sig inte besvär. Det är lika viktigt att titta bakåt som framåt. Körstilen är hos vissa lätt brutal. Porsche- och Mercedesförarna lättar sällan på gasen. Du har högst någon sekund på dig att slänga dig ur omkörningsfilen om du råkat bli kvar där. Misstag kan bli katastrofala. En krock på Autobahn omfattar sällan två bilar. Fem, tio ja kanske upp till tjugo bilar kan dras med. Jag har sett bilar brinna som facklor och människoliv utsläckas på en sekund.

Autobahn är som en malström eller en hydra. Du dras obevekligt med även om du bestämt dig för att ta det lugnt. Plötsligt är du uppe i 140-150 km/tim alltså över gränsen där du förlorar körkortet i Sverige. Men du kör aldrig fortast, aldrig någonsin.

Att färdas på Autobahn är bekvämt, lite långtråkigt och ganska dyrt, både då det gäller mat, övernattning, bensin och service. Din räddare i nöden heter då "Links und rechts der Autobahn" en fullmatad liten bok som med fördel inhandlas på någon tysk bensinstation. Priset i en svensk bokhandel är väsentligen högre. Bara några kilometer från bilisternas paradis finns det alltid en helt annan värld. Små sömniga medeltidsstäder t.ex där verkar ha stått still

Efter en lång dag tröttsam dag vid ratten på väg söderut rullar vi exempelvis in i Schlicht, en liten stad med kullerstensgator och inte mindre än fyra medeltida borgar. Efter att ha parkerat i närheten av den gamla brunnen vid torget ordnas snabbt ett dubbelrum åt familjen utan förhandsbeställning. I flickornas del finns det till och med leksaker vilket får den minsta att jubla. Priset är mindre än hälften av det brukar kosta på ett av Autobahns Raststätte. Kvällsmaten, som är av det bastanta slaget, intas på Hotell Zur Post där männen spelar Skat och dricker öl. Bra mycket trevligare än de sedvanliga självserveringarna.

Efter maten känner vi hur trötta vi egentligen är. Hustrun och äldsta dotter uppsöker dunbolstrarna på det lilla hotellet, medan lillflickan lurar med pappa att undersöka en av borgarna. Expeditionen blir dock inte så långvarig. När vi äntligen har hittat rätt i mörkret i de små gränderna och står innanför den tunga borgporten får ett plötsligt ljud henne att snabbt ändra sig. Hon hävdar att man inte skall störa spökena. Snart ligger även vi i våra mjuka sängar. Ett svagt brus tränger fram i natten. Det är trafiken på Autobahn som aldrig står still.