Jag är ensam igen
mitt rum tar in luft
från en värld jag inte
vågar ta en del av
Jag är ensam igen
från mitt fönster
hör jag röster
som jag känner till
Jag är ensam igen
väggarna kryper sig närmre
taket sänks och golvet
det brinner
Jag är ensam igen
duschens ångor
gömmer sprickorna
i skalet
Jag är ensam igen
min hand vilar mot
dörrens handtag
Jag är ensam igen
min mage gör revolt
mitt huvud sänker sig
som ett ankare
på väg mot botten
Jag är ensam igen
viljan finns där
att ta ett kliv ut
att möta världen
att störta ner i backen
men jag stannar kvar
Jag är ensam igen