Ewa läser degenerativ grammatik om syntaxens ytstruktur
och djupstruktur. På ytan kan satsen förmedla entydiga
utsagor med klara och tydliga omdömen. Rosen är röd.
I en satsstruktur ställs kopulan 'är' efter subjektet i bestämd
form och egenskapen har en deiktisk position, att just den
rosen definieras med den egenskapen i en logisk diskurs
med begrepp, där förutom syntax även semantik råder
istället för förvandlade transformationer till det frånvända
inom estetiken. Dess premisser bygger på en dialektik
mellan logik och en frånvänd plats för experiment med
form och innehåll med lingvistik och formalism som
en allt mer given vetenskap i en lyrik som eftersträvar
frigörelse från symbolvärldens metafysik och sidoordnat
med denna urskilja realismen i språket och världen.

Alla satser beskriver inte enkla självklarheter på ett
entydigt sätt utan man måste gå under språkytan och
klarlägga djupstrukturen och låta den framträda i ett
sammanhang för en degenerativ grammatik som
degenererar satser och deras logik.

Nominalfrasen eine blühende Rose oder eine Rose blüht
betyder samma sak och signalerar samma innebörd, dock
finns skillnader gällande tid, då blühende är en presens
particip som uttrycker samtidighet i en handling i nuet,
medan eine Rose blüht betyder enbart nutid, att rosen
blomstrar i nuet. Subjekt och predikat innebär en
aktiv sats, medan nominalfrasen uttrycker samma
aktionsställning, där subjektet är aktivt i sitt utförande
och samtidig med sin nödvändighet att blomstra, där
verbet 'är' innebär en utfyllnad av subjektet med en
egenskap. Ytstruktur och djupstruktur visar ingen
divergens mellan det som sägs och det sagda.

Andra exempel gällande satsstrukturer kan visa
tvetydigheter kring frågan vilket som är föremål
och egenskap.
Die Anschwellung ist rot
Die Errötung ist angeschwollen

Die Anschwellung eller die Errötung är nomen och
ingår i nomenklaturen, dock inte som föremål.
Rött eller svullen är en egenskap. De skiljer sig åt,
men hör ihop med satsstrukturens kedja gällande
logisk struktur och innehåll.

Färgen röd transformeras till ett substantiv
'Errötung' och substantivet Anschwellung till
ett adjektiv. På samma sätt skulle man kunna
definiera verbfraserna som substantiverade
adjektiv-fraser.

Vilket är föremålet? Är det en abstrakt?
I en degenerativ mening är det underförstått,
outsagt, och man måste degenerera djupstrukturerna
för det implicita innehållet.

Etiskt och ontologiskt sätt skulle det kunna handla
om rosens stjälk efter en regnig höst, dock är det
inte en objektivt iakttagbar sanning. Därför nästan
ovidkommande för en strukturalist utan istället
är utsagan endast relevant om den kartlägger
vad som står i satsen och formalistiskt sett vilka
ord har ställts fram i ordkedjor i andra satser.
Ja,rosen är röd, och då måste det vara den som
visar rodnader.

(Lite kort och enkelt bara för en liten fundering)