surkäringens tal till stadskärnans urbefolkning
Jag bor ovanpå en av Sverige största fyndigheter av uran
har den under ryggen när jag ligger på soffan och vägrar bli urban
storstadsfixeringen i vår samtid
är urban uran tamejfan
jag är en lantis som knappast åker buss till stan
utrustad en kväll med en kasse sprayburkar
en kasse gasmask
en kasse öl
jag skulle inte tro det
att jag tar 522 fram å tebaks för att göra en provokation på en laglig vägg som snart ska rivas för en parkering
Jag målar på den osynliga väggen mellan oss nu…
en böjd form av generationsklyftig åkomma en samtalssugen tårdrypande klagomur
jag har min uranfyndighet att vakta här
projekteringsbolagen försöker komma ofta när
vi i byn protesterar och problemet är lika verkligt som att jag är gråhårig
nej troligtvis tar jag inte bussen till stan och försöker vara viktig som fan
i en missbildad avgas-krokan.
Under soffan jäser problem av annan art med jämna mellanrum
målar en katt
målar en katt som sprätter
målar en katt som klöser ögona ur de som vill bygga en motorväg över mitt hus
mitt liv
målar en grävling över svenska flaggan
en dödgrävare av rang
är rädd att flyktingar och tiggare på gatan snart får ett skott för pannan pang.
Vi borde veta bättre än att se på när naturen och människor våldtas
kulturarbetarna tycks ha fullt upp att peta sig i naveln
och sköta aveln
av poetisk storskog mellan bena
de unga funderar över om en är ett hen eller han eller hon
vara svart eller vit
kränkt hit å dit
tar mycket tid
för nordpolen går det desto snabbare att byta färg från vit till svart
Nä jag tar inte bussen till stan och går på det skitviktiga torget där gubbar blickar ned på mig
sparkar omkull mina argument för att jag är tjej
monumentala gubbar finns inte bara på stadens torg
de finns i kulturnämnden och är en sorg
för den som tycker sig ha en god ide om hur många kan få jobb bland flyktingströmmarna
kultur skulle kunna hjälpa människor återbygga drömmarna
Tröghet och utredningar är politikernas signum
men inte när det gäller att ge motorsporten mum mum
att köra omkring i stadskärnan för skattepengar
eller när fotbollshuliganer av polis måste vaktas
då finns det pengar att se till att gator inte slaktas
Jag blir så trött
på stan
och de som anser sig bo i händelsernas centrum
jag tycker stadsrummet mer liknar konsumtionens och dödens väntrum
varför kan ni stadsbor inte flytta ut på landet
och odla lite pumpa
vem som bor i periferin kan vi sedan diskutera
var kulturkvarteret ska finnas kan väl knappast någon politiker bestämma hur de än orera
nä jag tar inte bussen till stan skulle inte tro det!