Solen ligger avlägset blänkande

bakom dimmiga höljen

du breder ut din hud mot marken

som ett frostigt glitter mot mitt ansikte

jag tyder inte mönstren, linjerna

vid dina nyckelben

jag låter din närvaro blända mig

jag ser eldarna i dina skrattgropar

din rosiga mun som fastgjuten i frosten

trotsande den isiga luften

obevekligt, kittlande

jag lägger mig ned bredvid dig

sträcker ut min huttrande kropp

och flätar mina händer runt dina trygga höfter

för att bli vaggad i ditt brännande sken

omhållen i övergången mot vintern

i dina lekande eldiga kyssar

som perforerar all frost