Idag är en sån där dag när allt bara blir fel.
Brukar ni också ha såna dagar?
Vaknade med sprängande huvudvärk,
slog den onda foten i sänggaveln när jag gick upp.
Hittar först inte värktabletterna då jag inte mindes
var jag la dem senast, de borde ju vara i medicinskåpet!
Aha där låg dem, på bordet i hallen, jag hade ju haft
med mig dem i handväskan för några dagar sedan,
när ryggen bråkade och inte ville samarbeta med mig.
Plockade ut dem när jag kom hem, men "glömde" lägga
tillbaks dem i mitt medicinskåp, ja ja typiskt mig.

Sen snubblar jag på badrumsmattan och far med huvudet
rakt in i handfatet...aj aj aj det gjorde väldigt ont,
och bulan ser ut som om ett horn är på väg att växa ut.
Tar mig ut i köket för att fixa mitt älskade kaffe,
laddar kaffebryggaren och går för att klä på mig mina kläder.
Efter mycket stånk och stön har jag fått på mig dem,
ja det är ju inte så länge sedan jag fick en höftprotes
inopererad i vänster ben, så rörligheten är det lite si och
så med för tillfället, men det blir sakta bättre.
Efter en kort stund inser jag att doften av kaffe inte infinner
sig, haltar ut i köket och konstaterar att jag glömt sätta
på kaffebryggaren!!

Då förstår jag att detta kommer att bli en lång lång dag för mig.
Nu sitter jag framför min lap top och skriver detta inlägg.
Huvudet är cirka fyra nummer för litet och "hornet" har växt klart.
Men det är ju hopp om livet ändå, en kopp underbart gott
kaffe står på bordet och ett gram Alvedon ska sväljas med det,
Gud vare tack och lov för värktabletter sådana här gånger.
Jag kommer inte att resa mig från min köksstol förrän jag
känner att den oinbjudna gästen, huvudvärken i mitt huvud har flyttat.
Foten gör i och för sig mindre ont nu när huvudet sprängvärker,
så allt ont kan ha något gott med sig, eller ljög jag nu?
Ha en fin dag nu allesamman, och gör som jag gilla läget det blir bättre!