har du någonsin varit vackrare,
trots att jag dragit dig genom mina sorger,
frossat av livets godsaker och njutit av det
som alla måste rata

vi krossar myterna med fingerknäpp
och lyser upp där det bländande ljuset lever,

simmat genom hav av kyla och värmt oss
där istapparna föddes, utanför kontroll
i en värld som låter utseendet döma skönheten

det har inte spelat någon roll,
det har aldrig förändrat det mål vi siktat in oss på
inte ens nått betydelsen linda,

vi har kastat speglarna på betong,
låtit myten ensamt självdö
medan ytligheten ständigt pockar
på en bortglömd anlednig att erövra medlemmar

vi har dansat utan musik på öppna torg
och funnit vår förlossning i en kokong som
öppnade sig inför pekande fingrar
som ständigt talade om vad som var rätt

det är aldrig en konst att försvinna
och låta livet få fria händer att förstöra

vi bromsade,
stannade och insåg att ingen undkommer,

då är det redan självklart

du har aldrig varit vackrare än nu,
och du slår det för var minut som vandrar
vidare mot evigheten.