Å, detta eviga tjat om förbjudna frukter och ormar!
Dessa förbannade lögner!
Sanningen var att hon hade haft långtråkigt.
Redan efter hundra år har man uttömt de flesta samtalsämnena.
Livet var lite småtrist, faktiskt.
Tänk er själva!
Århundraden efter århundraden.
Och mannen, som bara låg där i gräset och tittade på fjärilar!

Där fanns ingen förbjuden frukt!
Tvärtom! Allt var tillåtet.
Allt var deras.
Livet var en paradisisk räkmacka!
Men trist.
Något behövde hända och Herren fixade det!

Plötsligt stod ett helt nytt träd där!
Med spännande frukter!
Äntligen något att prata om!
Något nytt att äta.
Mannen plockade genast en frukt. Han åt
och bjöd henne att smaka.
Ja - det var gott!
Och det var också allt.
Livet fortsatte som tidigare.
Men de berättade förstås för barnen.
Om trädet som plötsligt fanns.

Historien har byggts på och förändrats
genom årtusendena.
Sanningenhar aldrig stått högt i kurs.
Men, Himmel! Vad hon är trött på att bära
en skuld som aldrig funnits!
Och som drabbat kvinnor i generation
efter generation. Usch!!!