"stannar du kvar fan se dig för
min klaustrofobi ett faktum"
stockholmströjan
hon fejkar euforin
eller orgasmen
jag ber om ursäkt
fatt jag kan relatera
bara det yttersta beviset
på att vi kanske tröttnar på varandra
en dag
du tror mig
varje gång jag ler
varför skulle du inte?
sitter på tunnelbanan
utan lust
glädjen lämnad
vid någon annan station
funderar på
om jag verkligen behöver
mitt hjärta
för att överleva
trycker på hemknappen för att låsa upp
längtar efter att formulera ett sms
utan att behöva formulera ett sms
längtar efter att skrika
att du är vidrig
och att vi inte en jävla sekund
förtjänat att se varandra i ögonen
men så känner jag inte
om jag tar bort håret i ansiktet
tappar dubbelhakan
andas utan andetag
vilken verklighet får vi då?
jag undrar
vet alldeles säkert
försöker förstå
utan att bli övermodig
vad du blev kär i
ser skorna
peka försiktigt utåt
när du går femtio meter
framför mig
du dränker dig i din egen huva
behöver inte förstå
det är precis
vad jag blev kär i