När himlen sprängs
skärvorna av en verklighet som var skär i mitt bröst
finns inte längre
Och jag faller längre och längre
i oändligheten
utan nödbroms,
utan återvändo,
är du min trygga hamn som fångar
och samtidigt fjättrar,
Min skälvande kropp
Mitt sköra psyke
och min svidande längtan
I oändligheten