Hennes ögon rinner över
av okonstlade
otyglade tårar
över de alldeles alldagliga orden
som precis skickats henne
I efterhand kommer hon att ta varenda ett av dessa ord
som precis vilka ord som helst
inte ett dugg speciella
Och det är de inte heller
Men hennes ögon rinner ändå över
Ni undrar säkert varför?
Om nu dessa ord är så triviala
inte ovanligt betydelsefulla
Om dessa ord inte bär på vare sig en önskedröm
eller ett avvisande
Varför rinner de då över
hennes ögon
av alla dessa tårar?
Det är klumpen i hennes bröst
när den långsamt löser upp sig
som åstadkommer denna sköljande flod av tårar
Den klump som byggt sig stor av osäkerhet
av rämnad tillit
vilket skapar så mycket oro
så mycket tankar
så mycket känslor
över varför han inte svarar tillbaka
så när han sedan äntligen sänder henne ett fåtal av sina ord
ändå
trots att hennes tankar redan hunnit kalkylera bort den möjligheten
och hjärtat börjat känna sig sotigt, besviket, uppdämt
då brister det
alldeles
när lättnaden tar över
och hon sakta inser att hon ändå fanns i hans minne
De ord som står
betyder absolut inte mycket i sig
men hans handling
att överhuvudtaget
skriva henne någonting tillbaka
betyder livet
betyder precis allt
för henne