I din hand låg jag då äntligen
Mitt vara och mitt förbli
Berodde på dig
Min trygghet
Min tillflykt

Den enda sköld
Som kunde skydda mig
Var du
… pappa.

Där fanns jag i din omsorg
Du bar mig runt
I livets outgrundliga
Tipspromenad

Bland smultron på strå,
I regnvattnets plaskande
Under solens vakande strålar
Då sandslotten byggdes höga
Och dolt bakom ett avlägset moln
Restes ett annat slott av luft
Som jag inte visste fanns

Men du var så god
…pappa
Du ledde mig ju
Dit du pekade
Gick jag
Såklart

Någon gång kom stunden
När vårvinden smekte mig
Så vackert rätt
Och du
Smekte mig
Så fasansfullt fel

Varje beröring av din kolsvarta omsorg
Tatuerades in i min fläckfria barnakropp
Till ditt och endast ditt
Smutsiga behag
Och jag lydde

År efter år

Det rena jaget
Blev en soptipp
För din vidriga
Återvinning

Men stopp!
Det slutar inte där!

Du dödade mig
Och jag återuppstod
Jag skrev mig egen trollformel
Och förbannade det som förbannas borde!

I azurblått reste jag min gestalt
Från slav till Furstinna
Från småkryp till Gud

Du hade talat tillräckligt
och fyllt mig med mer än lögner
i min tillit
Men ekot av din röst
Talade till det du omedvetet
Skapat

Se på mig!
Fall på knä!
Ligg kvar!

Jag står stolt
Jag står ny
Jag har nu makten
Här
På min tron
Där ditt avfall
Blev mina ädelstenar.

Jag är och jag förblir

Drottning över min egen skit!