Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Känner inte kylan.

Jag vandrar genom staden
med min skugga tätt bredvid.
Jag glömmer kylan jag glömmer mörkret
jag glömmer ensamhet och tid.
Jag har hans andetag kvar i kroppen
jag har hans hjärtslag mot min skinn.
Vi hade träffats uti natten
vi två blev ett och jag var nu din.
Så jag känner nu inte kylan
när jag vandrar i månens sken.
Det är lycka det är kärlek
fastän timme den är sen.




Fri vers (Fri form) av majsis
Läst 151 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-11-12 18:39



Bookmark and Share


  Slanggurkans dotter
Kärlek har ingen tid, bravo!
2016-11-13
  > Nästa text
< Föregående

majsis