"hur är det?"
det är ingen som frågar så jag frågar...
"va?"
"men du är fattig"
"yes"
"bor i en trång jävla husbil"
"aha"
"Inte tillgång till vatten, eller spis..."
"skaffade faktiskt kokplatta"
"som du inte använt än"
"Nej förvisso"
"du bara sitter och väntar på att gå upp och lägga sig..."
"Vad är de för fel med det?"
"Fan har du tappat de totalt?"
"om detta är att tappa det, i så fall önskar jag att jag gjort de för längesedan"
back back back, bak, bak, bak... åt, åt, åt... tut, tut,tut...
satt hos Jonna och Linda för några helger sen faktiskt. Sitter i soffan, försöker underhålla mig själv. När Jonna kommer fram och kramar mig. Bara sådär.
"saknar dig"
"saknar dig också"
Jag känner mig som en fadersgestalt.
"Du bor så långt bort nu"
"Gnosjö."
"Gnosjö"
"utanför jobbet"
"på en parkeringsplats, haha du är så jävla knäpp va!?"
"Mm hm, the weirdest"
allt fyller på likt vatten... bara mer och mer... som vatten. Älskar när det regnar. Speciellt sommar regn. Speciellt när det blixtrar och åskar. Skutta omkring i det. känna energin av det. De är magiskt. Men bara ljudet av regn är skönt.
Hon läser mina texter. Och jag läser vad hon läst. det är ett spel. Ingen vinner på det. Men ingen kan me att sluta. De är bara för starkt.
min arbetsgivare i fredags.
"hur har de gått att duscha å så då?"
"em, har handuken i Hökerum..."
"Haha, men lägg av... ge dig... "
"... well... " kunde inte hjälpa att skratta lite åt det...
"du skojar!"
"Nej"
jag ler. fanns inget annat att göra än att ge upp inför situationens insikt.
"vi har ju hur många handukar som helst, du hade kunnat FÅ en... Nu får du skärpa dig... haha"
de känns skönt att bli sedd för den man är. Hon bara tittar på mig och jag tittar lugnt tillbaka.
du säger ingenting men du talar till mig
jag talar till dig men säger ingenting
va är vi för änna dårar?
ha?
kan krama blodet ur näven
men inte dig ifrån hjärtat
de e tyst nu
men mitt huvud hör oss...


ssch


...
jag kan inte...
kan inte vad då..?
sluta att tänka på dig.
Ingen som sagt att du måste sluta.
Nej, nej, jag vet... Jag vet...
Jag kanske gillar att du tänker på mig. Jag kanske BEHÖVER DET... tänkt på det?!
jo massa gånger... också har jag tänkt på att jag borde sluta just därför...
Varför då?
vet inte? avundsjuk.
avundsjuk?
ja, varför ska allt kretsa kring dig?
det gör det inte...
Jag vet... I din värld. Men i MIN så gör de det...
Jag gillar din värld.
jag gillar min också, men min värld är avundsjuk på dig... där allt kretsar kring dig, där är man avundsjuk på dig..."
"hihi, finis"
"älskar när du säger så"
"Fortfarande avundsjuk?"
"Nej inte de minsta"
"Inte?"
"glädjen är förstor"
"den där du skrev..."
"aha"
"skapar en ros, ett brev till en modell..."
"ja"
"vem va den till?"
"Haha, du skojar? du vet"
"Vad då?"
"du vet..."
"snälla säg"
"dig"
"Mm tack"
"du liv ger mig min galenskap"
"du hittar på hur jag ska svara..."
"aha"
"du hittar på det här"
"japp"
"det verkar inte störa dig?"
"störa mig? de e ju vackert"
"vackert? att du inbillar dig att du talar till mig nu..?"
"Ja, tror du verkligheten kan leva upp till det?"
"nja, vet inte? förmodligen inte så som det är hos dig..."
"nej, förmodligen inte..."
"men hos mig skulle det de"
"hur kan du vara så säker på det?"
"hur menar du?"
"det är inte ens du som säger detta... De är mina tankar, du är liksom bara en karaktär..."
"Jo, men... Vad menar du med BARA en karaktär?"
"Haha, ge dig sötnos..."
"Haha, okej... du brukar gilla drama, så jag tänkte..."
"sant"
"men?"
"Jag är en författare, ser du inte?"
"Jag ser ingenting. jag är i ditt huvud."
"Vad ser du?"
"Jag ser bara svart"
"Nu då?"
"Fortfarande svart... Men vänta lite... ser en spegel..."
"och..."
"Ååå... Jag ser mig själv, eller snarare så du minns mig, så lite skev med andra ord... hihi... Men coolt..."
"men varför en bild på mig?"
"Jag är du. Sedan första gången. Jag är du!"
"aha, jag ser... du vet de där skrämmer mig lite... "
"Jag vet, men de skrämmer inte mig..."
"hm..."
"Vad är det?"
"Vet inte..."
"okej"
"Så allt är bättre nu?"
"hur menar du?"
"efter mig"
"bättre är inte rätt ord. inställningen är bättre."
"menas?"
"inget är svårt eller enkelt. Allt bara är. Det svåra bara är. Det enkla bara är. Det omöjliga, otillräckliga, det fula, de korkade, de sadistiska, de kärleksfulla, de tysta och oändliga bara är."
"ååå saknat dessa stunder med dig"
"detsamma. Men de är dags för dig att gå nu..."
"redan?"
"yes"
"hur så?"
"du är som ett batteri, eller mat för en hungrig själ... lite är lagom... om jag använder dig för mycket så tar du slut..."
"aha, jag förstår"
"nej, Det gör du nog inte, hjärtat"
"hjärtat?"
"aha"
"är jag hjärtat nu igen..?"
"alltid varit hjärtat, hjärtat"
"hihi, finis!"
"hej"
"hej"
och så står man med en morot i handen igen. Fläkten brummar på i bakgrunden, i förgrunden, i avgrunden... soffan är balamrad med kläder, toapapper,för igår kväll vaknade mitt i natten som vanligt och behövde pinka, så jag gick motvilligt upp, de va kallt som fan... och skruvade av korken till vattenflaskan och började. Flaskan blir härligt varm när man fyllt den. Vilket jag gjorde. Å så skulle de där sista komma. Och de liksom rann över, bubblade och skummade och hade sig, och hipp som happ så kom det på golvet. Och jag hade inget papper. Så jag svor lite över det. klockan fem på morgonen, toapapper... check... bock... grejat!
två cyklar. Kassar med plast och glas och fan hans moster... kokplatta, tankarnas ord tystas sakta ner...stryps varsamt... Jag har tröttnat på vad jag tänker. igen... hör regnet, hör regnet smattra mot bilen... älskar när det regnar. Så länge man har en varm plats att fly till... värmefläkten surrar ut värme. Ibland när det regnar så känns det som om allt ska spolas bort... Vad enda bit jord, vart enda grässtrå, träd och buske... Aldrig mera solsken...
haha, Nej, så är det inte alls. Men jag gillar när det regnar. Ljudet av regn träffar någonting på insidan. De där som svävar på odefinerbar plats någonstans på insidan, liksom i huvudet men också innanför revbenen när man blundar. Och när man blundar och försöker se det så är det alltid svart. Och Och Och... Jag känner dig i mig, inte mig i mig utan dig...
nu sitter du här igen, med dig.
hej
hej ...
är du fortfarande frusen?
nej, nej de är bra... Men är rätt så trött på bröd. imorgon.
imorgon.
hör du? imorgon, imorgon, imorgon, imorgon. jag kan fylla en hel bok med alla imorgonar jag haft... å de är många det!
kan bara ge dig mitt hjärta
min själ
och min tystnad.
accept?