Kan vi inte skälva tillsammans?- Som två tornados i ökenstorm. Kan vi inte mota hatet med skira kärleksblad istället för den ständiga isen i våra hjärtan. Smälta allt med sammetsflor och bara hoppas att stormen går över när du dagat dig och slutit fred med nattens ångestskri. Kan vi inte bara dricka te hela dagarna och köpa frusen hallonsorbet när det behagas. Kan vi inte bara sluta se vårt liv med Gula Blendsfilter och komma ut ur rökridån? Kan du inte bara lyssna när jag ser igenom din själ och alla dina små hålrum av stål?

Det är i mig det går hål. När regnet faller utan åskådare och musiken strömmar som pärlband. Det är i mig det isar hårt av tystnadslöften som alltid bryts av applåder jag inte vill ha. Det är i mig det stormar när applåderna träffar som spjut i hjärtat och jag ändå ger med mig och somnar ovaggad till kluckandet av andras skratt.
Utan dig kan jag ingenting och jag vet det så väl och ändå vill jag gömma mig i en teaterkuliss av ironier. När du står där och sipprar energier som om det vore extrapris på Maraboumjölkchoklad. När du handlar Diorparfymer utan att blinka i rushen av ett liv i flow med havets mitt. Det är då jag veknar och lägger mig i ett dunbolster av dina själsvibrationer...