Jag ville bara illustrera tröskeln. Skillnaden mellan ett brev och ett e-mail. För mig är det ingen skillnad, annat än det rent praktiska. Omsorgen och den goda tanken har de gemensamt. Om man inte får skäll förstås. Men visst påverkar skillnaden hur kontakter kommer och går. Så härligt det är att få ett livstecken från någon där kontakten varit borta ett tag! Och så mycket enklare den kontakmöjligheten är med mail. Varför ska den klassas ner?

Att komma igen bakom ett tangentbord, eller bakom köksbordet. Vilken skillnad i tröskelhöjd, så att säga. Minns ni detta? Brevpapper, penna, handstil, kuvert, frimärke, adress, postnummer, och: Vart tog brevlådan vägen?

I och för sig irrelevant, men jag har nyligen fått kritik för att jag skriver för långa mail. Dagens unga lever i en annan värld än min (vår?) och jag vet inte hur jag når dem, när något behöver uttryckas mera noggrant. Visst lever de snabbare i sin vardag. Det relevanta ligger kanske i att jag saknar och sörjer det lite gammalmodiga sättet att umgås per brev. Om någon därför skriver en rad, eller ett par papper, och det var länge sedan sist. Så härligt! Och ni som glömt mig: Mycket välkommen tillbaka. 

Cyberspace?

Det skrivna ordet?

Face to face?

Ögon möts vid kaffebordet?