”I denna berättelse del: 1”

så till slut somnar Eurydike i Orfeus famn.
medan nattåget de tagit lämnar den regntyngda stadens mörker bakom sig.
från där han sitter ser han staden, förvriden av den våta farten,
den liknar en cirkel och den innesluter sig själv.

hans ansikte befinner sig alltid, i förhållande till hennes,
på det där avståndet som bara nyblivna älskares ansikten kan.
just ovanför hennes alla slumrande detaljer.

han andas in hennes andetag.
tills hans eget liv börjar te sig mer som en förlängning,
av hennes drömmar.