Tystnaden är rofull
i ditt hus...
Hus?
Din boning är snarare
en organism.
Den rör på sig
sakta
andningen
kaminen rör på sig
glider åt sidan
vid husorganismens
varje andetag.
Jag kan höra den.

Blommorna fnittrar
hör deras sorl.
Där bor en
flitig kvinna, i strumplästen
enåfemtiosju.
Hon har cementblandaren på,
utnyttjar husets alla vinklar vist,
även varje vrå.
Hon slutar aldrig att
överraska mig,
hon är kärlek persona grata
och fiffig som få.

Tänk huset, tänk organismen
denna levande tingest,
en enhet, javisst.
Här lever också kvinnan,
en sorts symbios blir det nog då.