Jag lämnade staden bakom
för larmet och kaoset urholkade mig
Alla ljud och falska profeter
säljandes en bit kattguld var för sig
Jag valde tystnaden härute
för att komma bort från charaderna
Sökandes renhet och äkthet
bortom all smutsen och fasaderna
Blåbärsriset prasslar lågt
mot byxben av canvastyg
Grenar knäcks under kängor
Liksom försiktigt, i smyg
Trädtopparna susar i vinden
i en evig hyllningssång
Och bäckens porlande lopp
ger eko på själens perrong
Men svampar är alltid tysta
oavsett vad som försigår
Utan ljud genom alla tider
finns de och dör utan spår
Så i kontrast gentemot oss
som hörs, invaderar i allt vi gör
Som trodde vi att vi inte finns
om vi inte något eller någon stör
För att svampar är tysta....