Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har suttit i en evighet och försökt få ur mig hur jag känner det just nu, men lyckas inte.. Detta är dock så nära jag kan komma.. Vill gärna jobba vidare på denna dikt, för den betyder så mkt, så kritik, tips och ideér är varmt välkomna..


Jag har inte hört din röst på flera dagar och det tar mer ont för varje timme som går


Tystnaden är värre än ensamheten, älskling
men jag förstår om du inte kan älska

hur kan kärlek bestå när en av två
vill känna frihet

jag har ristat in ditt namn i min spegel
så att mitt ansikte skall märkas av dig

och jag längtar och jag väntar

men du, du har slutat tro på mig

-

Så förlåt min eviga undran om hur
dina kyssar kunde dö

när täcket vi delade blev för litet
var det jag som genast fick gå

och jag förstår om du inte kan älska
men ett ord eller två kan du ge

-

För nu har natten försvunnit och
sommaren är ingenting

jag älskar dig

jag älskar dig

Så tvinga mig inte att dö, älskling
i tystnaden som blev efter dig




Fri vers av P.J
Läst 391 gånger
Publicerad 2006-05-16 08:43



Bookmark and Share


  Helene Månsson
Vilken härlig dikt, sorglig och ärlig och precis så som det kan kännas. Sparar denna som bokmärke! Kram /Helene
2006-05-16

  Aisha VIP
....mycket rak...ärlig...och oändligt sorgsen....tycker speciellt om.."för nu har natten försvunnit och sommaren är ingenting".....A.
2006-05-16

  konstverk
väldigt bra skrivet, fina styckesindelningar. bra och ärligt. mh.
2006-05-16
  > Nästa text
< Föregående

P.J
P.J