Ni känner nog igen mitt namn, jag är svensken med afrikanskt ursprung eller kan jag säga att jag är afrikanen med svenskt medborgarskap…

Det talas mycket om hur det är att vara svensk och vem som är svensk; Är den han som är blond eller den som kan tala flytande svenska? Kanske är det den som jobbar och betalar skatt? Tråkigt att vi inte har lärt oss något genom historien. Tanken slår mig att vi lever i 2014 men fastnar i 50 talets USA, när svarta kämpade för sina rättigheter.

Jag är snart 30 år och är uppväxt här i Sverige, jag ser mig som både svensk och gambiansk medborgare. Vad betyder det då att ha två olika nationaliteter? För mig är det det bästa som har hänt mig. Fördelen är att jag får en annan syn på saker och ting, hur jag ser på andra människor och hur ni ser på mig, vem jag är som person. Visst är det märkligt att jag känner mig mer svensk när jag är utomlands och mer som invandrare när jag är i Sverige? Kommer jag alltid bli sedd som invandrare hur svensk jag än känner mig? Personligen blir jag sällan kallad för svensk, oftare får jag lyssna till tilltal som invandrare, blatte, neger, svartskalle m.m.

Vi har blivit tillsagda att vi ska anpassa oss, vara som alla andra och på så sätt kommer vi lättare in i samhället. NU är frågan vem ska jag anpassa mig till och vilken grupp ska jag tillhöra? Ska jag vara den som har massor med fördomar, eller kanske den som dömer andra? Kanske ska jag vara den där smygrasisten som sitter hemma framför datorn och skriver mina åsikter på Facebook och som ständigt söker fel hos andra.

Idag ställs det orimliga krav på hur vi invandrare inte ska vara.

Är det så hemskt att vara en invandrare, att ha en annan nationalitet, att komma från ett annat land som har en annan kultur än det land man bor i? Om jag fattat rätt så lärde vi oss i skolan att Sverige tagit sig friheten att importera det mesta, som vi idag kallar svenskt från länder världen runt. Detta verkar många okunniga ha missat…
Är Sverige ett demokratiskt land utan tolerans? Är integration vackra ord på papper när det ska sökas bidrag men i praktiken en gåta ingen lyckats lösa?

Det pratas mycket om yttrandefrihet och vi är väldigt stolta över det, men kan man kränka , diskriminera, föra fram nazistiska och invandrarfientliga åsikter i yttrandefrihetens namn? Varför blir vi så instängda i illusionen om en fungerande demokrati så att vi vänder bort blicken från mänskliga rättigheter? Att Sverige har ett politiskt parti med nazistiska undertoner säger en hel del om hur det framtida Sverige ska se ut..

Vilket vi nu ser idag när ett mörkhyad barn blir mobbad,kränkt,hatat, av vuxna för att han bär på sig en lucia dräkt !

BY. Y.D