det gjorde så ont i mig

minnena bubblade upp

hjärtat skrynklades ihop

ögonen svällde upp totalt

tårarna flödade över mig

det pågick tolv hela timmar

jag andades och tittade ut

himlen var så tung och grå

väntade på exakt ögonblick

då det lönade sig att gå upp

tog mig samman reste mig

i den kalla dagens vinterdis

cyklade jag mot horisonten

som fylldes av tårdropparna

vägen var knagglig och svår

tiden var inte på min sida alls

i hjärtat satt en tagg att dra ut

ett lån från en ovän att återlämna

detta skulle visa mig min styrka

detta skulle ge mig bevis i dagen

att jag ägde kraften rycka den ut

och lämna den tillbaka till honom

vad hade barnen lärt sig av honom

jo att inte respektera sin mamma

de såg föraktet hänsynslösheten

hur de andra vuxna trampade på

att de aldrig hejdade sig tänkte efter

jag blev hårt tilltygad och sargad

idag kan jag inget vänta av dem alla

de vet inget annat att göra med sig

än att ta ut sin frustration på mig

så som alla andra gjort inför dem 

jag förlåter dem men drabbas av det

sörjer det förfäras över det lider plågas

det är inte för min egen skull det är

jag känner sorg för de förlorat insikt

för att de förlorat alla goda förebilder

kanske därför att det är dem orättvist 

att de borde fått se solidaritet existera 

de omkring oss stod inte upp för någon

när barn växer upp och tar sig framåt

behöver de starka förebilder och ideal 

människor som visar dem sann respekt 

medkänsla omtanke förståelse glömdes

barnen såg inget bevis på hur göra gott

de lärde sig hur, göra mot mig, av dem

jag kan inte förfäras över barnen 

deras gärningar blir kända hos mig

min tillit till deras handlingar är skadad

fast jag vill tro att mitt goda gett avtryck

det visar sig att det aldrig gjorde så

de fortsätter döma förhasta sig krossa

och om jag var moderjordens hjärta

skulle sinnena jubla rakt ut om de såg

att yttre gärningar speglar deras inre

är det så de vill behandla sin nästa

jag har inte behandlat andra illa alls

jag gör det jag kan med hjärta och kärlek

som mor hoppas jag alltid på respons

att det jag kämpar för uppmärksammas

att de ska känna min djupa omtanke strömma

att det ska inspirera dem att välja handling

inte utifrån en impuls utan utifrån hjärtat 

att det rätta är att försöka förstå och förlåta