Ensam på en kulle
i tyst fallande regn.
I himlen lyser fyrverkerier.
Men jag känner det inte,
det finns ingen glädje där.

Min kropp är där,
men resten är hos dig,
15 minuters bilresa iväg.
På ett kallt, snötäckt fält
ett år bakåt i tiden.

En helt annan värld.

För bara en vecka sen
var du fortfarande kär.
Mitt allt, mitt hjärta, min värld.
I 17 månader var du
allt som var nåt värt.

Men nu är vi inte längre där.

25 december sprack min värld.
Nu står jag här
och kämpar mot tomrummet.
Jag känner mig så jävla vilsen
när du inte längre är här.

Hur går man vidare
när den största kärleken
bara går sin väg?
Hur lär man sig att andas igen?
När allt man vetat är förtärt?

Älskling, hur ska jag nu veta vem jag är?

Mina minnen förstör mig
och alla känslor slår
i ett redan sårat hjärta.
Liksom blodet i mina vener
var du drogen som brann där.

Rehabiliteringen krossar mitt hjärta
och sliter i min själ.
Snälla kom tillbaka,
hjälp mig ur det här.
Andas livet tillbaka till mig.

Rör vid mig igen, elda mina nerver.

Låt dina läppar tända gnistan,
och än en gång väcka min värld.
Med dina andetag som livlina,
sätt mitt hjärta i brand.
Mitt hem är i din famn.

Jag ber dig, kom tillbaka
och släpp aldrig mer min hand.