Vad vore cirkus utan clownerna?
I dysfunktionella familjer uppfostrar barnen mest sig själva. För att överleva inom husets väggar och ute i världen lär sig de här barnen tidigt att spela olika roller. En av rollerna är att spela clown: han underhåller familjemedlemmarna för att slippa få stryk och för att gästerna (eller i värsta fall soctanten) som kommer på besök inte ska märka att allt inte står rätt till där hemma. En sådan clown har vuxit upp, blivit rik och känd och kommer nu att vara den som bestämmer i sin familj. Han drar sig inte för samarbeta med familjens gamla fiende (en annan dysfunktionell familj) för att komma till makten och tar honom i försvar när familjen anklagar fienden för inblandning i familjens angelägenheter. Clownen lovar samtidigt att rädda familjens ekonomi och för att göra det tar han hjälp av sina kompisar som under åren har gjort förmögenheter på att bland annat göra affärer med fienden. Den dysfunktionella familjen är skuldsatt, barnen mår dåligt och clownen flyttar snart in i det vita huset. Clownen äger.