ja.. om det är
vi själva som är så väldigt skeva
eller om det bara är kalendern
kan nog ingen riktigt säga

så vi försöker
nog bara att leva

fast det både är helg
och en helt vanlig grå vardag

nu nästan
med ständigt samma sång...

just precis där vi står
med våran årliga karta:
almanackan... kalendendaren
på bordet på väggen på skåpet
vi vrider och vänder
på dagar och gator
och städer
utan att det händer..

någonting saknas
i kartan och handen
som någon slags dag

får då ännu en gång
en så chockartad syn
på dagarnas kompasser:
dånande klockor
på den grånande väggen (ut ur vitt)
runtom kyrktornets
metalliska gapande tuppar
eller bara nått slags konstverk
som har bitit sig i svansen
svingat sig om
en tidernas orm
ut ur metallbergets avgrund
skramlade till

hade fastnat runtom armen:
en boja för livet
(men exakt just åt vem?)

och i elektroniska alladinlampor
plingande plongande önskemaskiner
och bakvända dikter
dras allt plötsligt med

och andas in
djupt in i stundens
digitalande papper

kompassen och kartan
famnar så plötsligt nu varandra
bland alla korsade vägar

någon slags genväg
genom dessa dagar
kan då anas...

men just vad det är