Påminn dig om mig på kvällen
när jag som dagens ljus skall dö,
och i kvällens barm ligger berghällen,
gömd under vitaste snö.
Påminn dig om mig denna stund,
då dagen sakta, sakta dör,
och åter ifrån tanken strör
stjärnors glans över skog och sjö.

Påminn dig om mig på natten
när du hör på sorgens sång,
spridd över ängar, skogar och vatten
i månskensstrålars sköna intrång.
Påminn dig om mig när du vaknar
och känner i din ungdoms bröst
en längtan genom sorgens röst,
en timme flämta tidens gång.

Påminn dig om mig i kyrkan,
i en stilla bön, så ljuv och skön
under altaret prytt med Maria
när du till Jungfrun betror dig.
Påminn dig om mig just denna stund,
varför min sorg bär på en anda
och med tanken låter mig stranda,
lycklig bara för att jag älskar dig.