Jag borde gå och hämta honom
För bara jag vet var han är
För alltid bakom lås och bom
Fast bakom dörren där

Han är klumpen i magen
Oron i mitt hjärta
Otillräckligheten om dagen
All missriktad smärta

Han sitter bara en trappa ner
Där stegen aldrig tar slut
Bakom en vanlig simpel dörr
Förseglad med en gordisk knut

Borde ändå hugga mig igenom
Öppna, känna och förlåta
Tända lampan för honom
För att få mig att sluta gråta

Men det är detta jag känner till
Rädsla för eld, berg och vatten
Men mest är jag rädd för det spöke
Som håller min hand om natten!!