natten är gången och jag kan ej längre höra dina andetag
jag går med tårar mot din kista och önskar att det var jag
öppna dina ögon mamma en sista gång så att jag får se
din vackra utstrålning och för en sista gång se dig att le
men din kropp är nu så kall och hård likt vinterkylans is
då jag smeker din hand och kind på mitt speciella vis
varför sprang du din väg innan jag hann säga farväl
var det för att du hade förlorat hoppet och din döende själ
men du var vacker där du låg med kistan öppen för att bli fri
fri likt en fjäril som flyger sin väg mot nya mål för att sedan bli
en ängel som strålar likt alla stjärnor på himlen man kan se
det enda jag kan göra idag är att sätta mig ner och be
och drömma om de fina stunder du gav mig när du mådde bra
för det finns inget annat i detta liv än dig som jag vill ha
jag vill bygga en oändlig stege men kommer aldrig att nå dig
jag tror att långt inom dig så älskade du ändå mig
även om många dagar var tunga med mycket sorg och besvär
så vet jag att du ibland finns vid min sida och hälsar på mig här
det finns många minnen av dig och mig där vi växte upp i byn
äntligen har du hittat en vacker plats för dig
och det är i himlen uppe i skyn