Den stolta smeden.

Där står han i smedjans dunkel.
Med sot i sitt ansikte och svetten rinner i pannan.

Den stora bälgen flåsar liv i härden.
Han står där och gnistorna yr när
släggan möter ämnet till värjan
med en skarp klang.
Men han är sedan länge nästan döv.

Klingan som skall hänga vid sidan på
Svearikes konungs livgardes soldat.

Gnistorna stänker mot skinnförklädet.
Och ena hosan har kasat ner på benet.

Han rättar till hosan och drar med handen
i pannan när han stolt granska klingans yta.
Med vana ögon ser han att det inte finns några urskiljningar
i stålet.

Nu är det bara ciseleringen kvar.
Märkningen som visar att den är värdig
Konungens livgarde.
Musklerna är snart redo för nästa smide.
En lie skall det bli för han har många
munnar att mätta.

Men han är stolt där han står i smedjans dunkel.