Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En personligt återgivande text i min halvhumoristiska samling av minnen som jag lite skämtsamt valt att kalla "Samlade anekdoter av Hannes Edgren". Personernas namn i berättelsen är utbytta.


Jägershots med Gärdenfors

Det är i början av 2016, 02/01-16, närmare bestämt. Jag vaknar hemma, fortfarande lite sliten sedan nyårsafton. Det ringer på dörren. Det är min vän Mathias som har ett ärende hos mig. Samtidigt passar han på att fråga om jag ska se Simon G på Kafé de Luxe ikväll. Då ringer en klocka: Just det! Komikern och rappartisten Simon Gärdenfors ska uppträda med sin stand-upföreställning "En slapp timme" ikväll på krogen och restaurangen Kafé de Luxe i Växjö, vilket jag hade tänkt gå och se men helt glömt bort. Sån jävlar tur man har ibland när man får påminnelser hemlevererade!

Vi vandrar båda ner mot stan. Mathias som inte är arton vid tillfället kan inte följa med och se showen som kommer äga rum i krogens källare men han hänger med till restaurang- och kaféavdelningen som ligger på bottenplan och är öppen för allmänheten. Vi gör entre på “Dellan” och slår oss ner vid ett bord på den öppna avdelningen. Vi är lite tidiga så vi har lite tid att slå ihjäl. 20:30 öppnas dörrarna och 21:00 ska Simon stå på scen. Väl vi sitter och väntar ser jag min vän Sara. Hon får syn på mig och vi växlar några ord. Hon är tydligen också där i egenskap av att se showen.

När det börjar närma sig måste jag tyvärr tacka adjö av Mathias. Jag går mot entreingången till källaren där jag köper mig en biljett till föreställningen. I källaren finns en bar; två scener: en av det mindre slaget och en något större; ett tämligen stort dansgolv av imiterat trä och en gratisgarderob. Ikväll finns dock inget dansgolv utan bara en jävla massa stolar uppradade över hela golvet. Jag går fram till baren för att köpa mig något att dricka. I kön träffar jag en man i 40-årsåldern och på något sätt inleder vi en konversation. Han är också där för att kolla på Simon G. Mannen frågar vad jag ska ha att dricka och jag svarar att jag inte riktigt bestämt mig än. Han föreslår att vi ska ta varsin whisky, och att om bartendern väljer honom först så ska han betala både glasen; om bartender väljer mig först så blir det jag som betalar. Jag går med på detta med viss tveksamhet då jag bara var en fattig student. Bartendern vänder sig mot mannen och frågar vad han vill beställa; jag pustar ut. Han tittar på mig och säger med en skrattande ton något i stil med “Du vann!”. Han ger mig mitt glas och vandrar sedan vidare. Likaså gör jag.

Plötsligt stöter jag på en bekant, Freddie Sjösten. Freddie och jag träffades på en konsert med Far&Son, Simon G:s rappduo ihop med Frej Larsson, så det var inte helt otippat att han skulle dyka upp här. Med sig har Freddie en vän vid namn Tom Tolv. Denne Tom berättar att han egentligen bara är fjorton år men att han träffat Simon Gärdenfors utanför Kafé de Luxe tidigare och erkänt sin ålder men mutat Simon med lustgas ifall att han fixade in honom. Simon gick med på detta mot att de efter föreställningen skulle träffas och "boffa gas". Jag blir ganska imponerad av historien och berömmer Tom för hans smarthet. Nu börjar det snart och jag går fram till baren än en gång och köper en "TT". Med min öl i handen tar jag plats i publiken. Alla sittplatser är dessvärre redan tagna så jag får nöja mig med att stå lutad mot väggen längst bak i salongen.

Efter en fantastiskt underhållande show med oerhört mörk humor startas dansmusiken i högtalarna och atmosfären återgår till att vara som vilken annan lördagskväll som helst på en krog. Jag ser att Simon går och ställer sig i baren. Jag tänker att jag ska gå fram och hälsa på honom och säga att det var grymt jobbat av honom eller något dylikt. Kanske också ta en selfie med honom. På vägen fram till baren får jag den lysande idén att jag ska köra en referens till låten “Inte inför barnen” av hans band Far&Son där han vid ett tillfälle sjunger “Gärdenfors han dricker Jägershots...”. Han står omringad av folk. Några som bara väntar på sin tur att svalka sina strupar och några vars högsta dröm är att få kallprata med en idol framme vid bardisken såhär en lördagskväll. Jag tillhörde de sistnämnda. Det står en tjomme med en öl och för en konversation med Simon och man ser hur lyrisk han är. När tjommen väl är klar knackar jag Simon lite lätt på axeln och säger “Tjena. Bra lirat!” varpå jag sedan fortsätter “Får man bjuda Gärdenfors på Jägershots?”. Simon får ett leende på läpparna och svarar med en skrattande ton “Ja, det får du gärna göra!” Jag beställer två Jäger vilka vi sänker på ett skål. Jag känner att jag bara måste få ur mig en fråga som jag gått och funderat på ett tag: “I låten Far för en dag så är det ett “outro” i form av ett beat som upprepar sig likadant under hela andra halvan till låtens slut; ska det vara så eller råkade det bara bli så av någon anledning?” Simon förklarade att det från början inte var tanken men att det fick en komiskt effekt för att det var så slappt och långdraget och att de därmed valde att göra låten så. Innan jag tackar adjö passar jag på att fråga om man får ta en liten selfie med honom och det går bra. Sedan går jag och söker jag upp Sara för att utbyta några ord om föreställningen.

Hon sitter tillsammans med två andra på en lite upphöjd plattform i salongen, som brukar användas som scen när band uppträder där; nu användes den som läktare. Jag går upp för de tre trappsteg som leder upp till läktaren och slår mig ner. Jag hälsar på Sara två vänner. Den ena heter Yasmine; den andra minns jag inte namnet på men vi kan kalla henne för Agnetha Fältskog. Det visar sig att Yasmine känner Simon G och har sms-kontakt med honom. Han visste att hon skulle vara där ikväll och hade skrivit “Vart är du?” till henne. Hon berättade att han gärna ville träffa henne men att hon själv inte var så sugen på det då hon tyckte att han var “socialt awkward” och därmed ganska jobbig att hänga med. Jag, vars största dröm var att få “hänga” med självaste Simon G, blev smått provocerad av detta. Jag sa något i stil med “Det hade väl varit trevligt om han svängde förbi”. Sara instämde. Tillslut gick hon med på det. Jag berättade att han stod framme vid baren och minglade, så vi gick dit och hämtade honom till vårt bord.

Nu satt han där. Detta var ju helt sjukt. Två timmar tidigare hade jag suttit hemma, och exakt vad jag gjorde minns jag inte men med största sannolikhet glott på TV, runkat eller haft något annat nonsens för mig, och nu sitter man på en krog och dricker öl och snackar lite skit med en av ens största förebilder. Och inte i rollen som fan utan i rollen som en vän till en vän. Eller en vän till en väns vän. Sak samma, jag är en i gänget iallafall. Hur kan man ha sånt flyt? Händer sånt här? Vad fan ska man prata om? Jag drar upp stand-upsamtalsämnet och säger bland annat att jag i princip aldrig sett ett stand-upframträdande tidigare, “förutom han stockholmaren…” “Magnus Betnér?”, fyller Simon i. “Precis!”, utbrister jag.
Är det inte underbart när man kan tilltala någon med en lokal tillhörighet; eller kanske snarare dialektal tillhörighet, då det var hans breda stockholmska jag syftade på och den man samtalar med förstår precis vem man menar. Jag drar upp namn som Peter Wahlbeck och Hasse och Tage. Simon visste inte att Hasse och Tage hade stand-up:at.

När vi suttit och haft det trevligt ett tag kommer Freddie och Tom Tolv förbi. De frågar Simon något i stil med om han vill “ta det där nu”. Simon är på. Han säger att “Ja, vi kanske ska gå upp till logen”. Vi hänger alla med de tre. Jag, Sara, Yasmine och Fältskog. Upp för trappan till standardplan; upp till övervåningen, där det för vanliga gäster som fem av oss egentligen bara finns toaletter och en urinoar; in i en liten korridor och tillsist in genom en dörr där det antagligen stod “Artister”. Inne i logen, vilken jag faktiskt tidigare besökt då pappa och jag intervjuade bandet Kebenekajse för hans tidning och han fixade med mig som “praktikant”, finns det två dubbelsängar, två mot varandra riktade soffor med ett bord i mitten, ett kylskåp med öl och nu sex lustgassugna, salongsberusade individer. Vi slår oss ner i sofforna; Simon, Freddie och Tom Tolv i en soffa och jag, Sara, Yasmine och Fältskog i den andra. Tom Tolv plockar fram sin sifon och sina patroner med gas och om jag minns rätt ger han första patronen till Simon. Plötsligt slår en idé mig och jag tittar på Simon och säger “Jag vet en låt som hade passat nu. Dock tror jag att du kanske har hört den lite väl många gånger, Simon, men om du ger godkännande till det så skulle jag gärna vilja sätta igång Gas&Son.” Detta är ytterligare en låt av Simons band Far&Son, där de rappar om att de konsumerar oerhörda mängder lustgas. Han svarar något i stil med “Ja, ja, det går fint.” Tyvärr verkar det inte finnas någon ljudanläggning i rummet så vi blir tvungna att lyssna på låten direkt från mobilen.

Så var det min tur. Jag får sifonen passad till mig; tar en patron och laddar om; sätter sifonen mot min mun och pssssssh. Satan vad det slog. Ett leende breder ut sig på nedre delen av mitt ansikte liksom en frusen sjö som på en halv sekund tudelas av en spricka i isen. Allt börjar snurrar och kännas flummigt. Jag fylldes av eufori. Precis som jag minns det från tidigare gånger. Denna förändring i mitt sinnestillstånd som skedde från noll till hundra gjorde situationen så absurd att det nästan var löjligt.
En skrattattack är på väg och jag sätter upp en hand framför ansiktet som man gör när något är absurt roligt, och det var det just nu. Efter cirka tio sekunder lägger sig ruset och jag återgår till “salongsberusad på öl”-stadiet igen. Sifonen passas runt i laget och alla får smaka. Jag förvånas över hur lugn Simon lyckas hålla sig. Efter att han tagit en hel patron i ett andetag lutar han sig tillbaka mot soffan och liksom tittar ut mot intet med en oberörd min. Jag är inte den enda som reagerar på detta då Tom Tolv plötsligt vänder sig mot Simon och påpekar precis det jag tänker.

Efter att vi känner oss klara på logen smiter vi ner till källaren igen där musiken dunkar på och tar plats på stolarna där vi tidigare suttit. Ingen av besökarna hade kunnat gissa vad vi nyss varit på för litet äventyr.




Prosa (Novell) av Hannes Edgren
Läst 364 gånger
Publicerad 2017-01-31 00:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hannes Edgren
Hannes Edgren