Fragment av minnen, skärvor av sanning. En föddes en mor dog. Och mitt i allt skulle jag ta mina första steg
ALLT JAG MINNS OCH LITE TILL
När jag fick mitt liv
som gåva
som lån
som skuld
hörde jag aldrig vingslagen
av panik och död
kände jag inte sorgen
hörde aldrig hur jubelsång blev ångestskrik
såg aldrig min vagga
fyllas av blod.
Men jag tog mina första steg
när Söndagarna doftade syrligt
från travar av nysågad ved
och i hamnen
mellan tunga skrov
blandades svart vatten
med diesel och sot
Jag lever!
Flyr för det livet
från skrothandlarens schäfer
blödde av lek och språng
över bilvrak, plåt och rostig spik
Såg masugnars
flytande järn på natten
hörde stålverket mullra
som en sovande drake
Lekte krig
såg japaner och tyskar falla döda ner
vid stridsvagnshinder
i björnlokors skugga.
Smygande
innanför murarna
på vårt alldeles egna dårhus
det låg bredvid vår fotbollsplan
Kvällar i fascinerad skräck
inför stelnade ansikten
vansinnets gråt
och suckar under
äppleträdens självlysande blom
från gruppen av bleka andar
med skotskrutiga filtar om benen.
Så kom den kvällen
långt ute i rangerbangårdens gula ljus
i en mörk godsvagn
kände min hand
äntligen
värmen
hos en flickas bröst
vi trevande på varandras hjärtan
under mistlurens ödesljud
Sen blev ingenting sig likt igen.
Detta är allt jag minns
och kanske lite till
kanske skärvor
fragment av sanning
Om jag fick alla dina nätter
skulle jag aldrig kunna
ge allt jag har
Men allt jag minns och lite till
är allt jag är och mycket mer.
Vi får hålla oss till det.