En dag som denna - Alla Hjärtans Dag - matas vi att tro på kärleken som ett välmurat bo bara för två.

Det gör alla dem som är ensamma till misslyckade outsiders, i dubbel mening utan kärlek. Inget vidare, faktiskt. Depression och tungsinne kan ligga väldigt nära då verkligheten speglas mot en sådan föreställning som dessutom upplevs som vedertagen och synnerligen bekräftad.

Då är det skönt att lyssna på Vivica Bandler och hennes uppfattning om vad livet, kärleken går ut på. Hon intervjuades nyligen i Finlands TV. På frågan om depression, sorgmod över ensamhet eller obesvarad kärlek svarade hon i enkla ordalag ungefär så här:

Nedstämdheten kommer sig av att man tror att kärlek är något man får, och om man inte får blir man olycklig. Men kärlek är att ge, ständigt. Åt dem man möter. Den som ger blir aldrig fattig på kärlek.

Tänkvärda ord, inte sant.

Någon - osvuret vem, komplettera gärna om Du vet vem jag citerar - har sagt:

Att vara älskad är intet, att älska är allt.

Kärlekens småmynt kallas de dagliga vänligheter och leenden vi ibland snålar med. Med ett språk som förstås bättre i dagens materialistiska värld kanske man vågar säga att det är en gångbar valuta både inom och utom EU, inom och utom familjen...

Om Alla hjärtans dag idag var en ensam dag är det en tröst att året har kvar över trehundra dar för att möta hjärtan på riktigt i stället för i standardiserade emoticons.

2017-02-14  23:59