Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kortnovell med ett blad om dagen.


(D) Skapa tro om döden

Jag har blivit förfölj av ett hungrigt spöke som inte kan annat en att sova, ett spöke som gjuteo ansikten, ett spöke som klär sina förföljare i masker och viger monotona röster. Bara den älskade kan hjälpa när ett sådant spöke spökar. Ibland kan jag inte gå eller tänka, då är spöket en demon, någonting värre, inte längre en kedjad slav som behandlas av allt de goda i oss. Så är det för alla de som har näsa för sånt. Men luta dig inte mer på det, stöd dig icke i annat en kärleken. Det finns ingen slutlig sanning om våran sorg, sådana ord får ett hjärta att växa, med ett växande hjärta så slår tilliten rot, vad ska vi annars ta oss till i tider som denna. I tider då allt vi kritiserar vänds ut och in till sin egen parodi, där ingen längre märker han som arbetar bakom kulisserna, han som får hjulen att snurra i obönhörd karriärism . I tider då vi inte ges chansen att tala om det som är föränderligt, då sinnet tvingas vara skrivet i sina skrivande stunder, finns inget hopp om utveckling. Ett medvetande utan grus och sand, slaget i karga block, ser inte den som älskar. I dessa tider kan man dricka många koppar av te och varmt vatten, i protest mot den passiva revolutionen, när vi är sköra som ädla äggskal. I dessa tider kan man baka bröd med sikt på det man har för sig, amma kärleken när alla rum fylls med gåvans doft. En liten hjälpande hand är värd mer en all cynisk avsägelse, lyser skarpare en de analt pedantiska, värmer bättre en viljan i 'ödets män'. Så när rädslan för döden går oss till mötes, så mötts vi av den röda mamman, i tilliten förlåts vi gång på gång när vi svävar igenom likt moln, mogna för blixtar. För hur skulle du orka med det här om du inte skapade tro om döden




Prosa (Kortnovell) av Marcus B
Läst 174 gånger
Publicerad 2017-04-11 12:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus B
Marcus B