Jag minns
de ljuva åren
när allt kändes
så där alldeles
outforskat
nytt
spännande

Jag minns
de rosenskimrande åren
när
Kärleken var
ett brännande
äventyr
att
uppleva
utforska 
avnjuta och glädjas av

Intet oknytt
störde mina sinnen
oberoende av tillvarons
övriga tvång och krav

då jag ännu förmådde
sovra bland mina minnen

Schablonen av mitt liv
var nykopierad
ännu ej anfrätt
av tiden

Ännu överlevde sinnesfriden

om än artificiellt differentierad
och flexibelt varierad
blott djupt inom mig
bestriden

Ja, jag minns
att jag redan då var
övertygad om
kärlekens existens
även för mig fanns kvar

Världen var en rosengård
fylld av de allra mest
inbjudande vackra rosor
som tänkas kan
Var ros den vackraste var
just du min kvinna
och jag din man
Miste jag en av dig
fanns det ännu tusen åter kvar

men likväl bara en av mig ...

Jag minns
än att kärleken finns
hur den känns
när eldarna inom mig tänds

minns
alla ljuva njutningsfulla skratt
men inte alla smärtfyllda tårar
Ej heller alla ensamma nätter
under kylslaget kärlekstomma vårar

Jag minns de ljuva åren
om än den kopierade shablonen
spruckit i fogarna
flagnat till näst intill
oigenkänlighet
med
tiden
förändrad till en
alltmer osäker verklighet

Minnen som nu alltmer
fördunklar mina sinnen

trots att jag hållit kvar så hårt
när det känts som allra mest svårt
att jag vitnat om knogarna

Jag vill hålla kvar
minnet av
de ljuva åren
av allt som inte längre är
men som en gång var

minnet av
hur lättsamt enkelt
allt och ingenting var

men vill inte minnas
alla de ännu
oläkta såren

Saknar alla
de otaliga ljusglimtar
jag samlade
under de ljuva åren

- mina allra bästa vänner
de enda jag verkligen kände -

vars lindrande ögonblick
värmde den iskalla
kyla som ständigt
under ytan brände

invändigt

om än
jag alltid fann

ännu ett osökt skäl

för att locka fram
ännu ett litet leende
en varm tanke
litet hopp
om en bättre morgondag

ännu en famn
fylld av kärlek
värme och trygghet
Löften om en bättre
framtida verklighet

Ännu ett du och jag
Ännu ett perfekt ögonblick
att hålla kvar
varsamt tillsammans
utforska
utveckla
njuta av

Ännu en kärleksevolution

Jag minns de ljuva åren
men med tiden
har de oläkta såren
infekterats
och
blivit allt fler

Sorgesamt
minns jag nu allt som var
allt som ej längre finns kvar

Stundtals i gryningstimmen
alldeles på gränsen
mellan natt och dag
sitter jag stillsamt
fylld av tårar
vid alla de allra vackraste
ögonblickens i minnet
gemensamma grav

En efter en
droppar tårarna
och skänker näring
åt minnets rosengårdar

Den mentala bekräftelsen
jag ömt
allra närmast hjärtat vårdar
för att inte glömma
att kärlekens finns
och inte blott bara
är någonting jag minns
från de ljuva åren

Nu vet jag vad det är jag söker
Nu vet jag vad jag vill
Söker inte kompromissa
med det jag kan ha och mista
Vet att tiden inte läker alla sår
men den äkta kärleken

Nu vill jag ej mer bli den första
kärleken i någons liv
Jag vill bli min rätta kvinnas sista


Imorgon är
en ny dag
Imorgon är ännu inte här
Så ej heller varken
du eller jag

Du den rätta i mitt liv
Jag den rätta i ditt

Det perfekta ögonblicket
för oss två
väntar ännu oupptäckt

på att få återtända
eldarna inom mig
vilka alltför många tårar
genom åren släckt

Längtar så
översinnligt innerligt
efter att jag ska finna dig
som tillsammans med mig
är ett vi

Ett vi som är mer än en önskan
Ett vi som är menat att bli
ett vi tillsammans

du och jag

Där nu är blott ännu ett perfekt ögonblick
vi skapar minnen av
varje dag
en bättre morgondag
vars innehåll
bara bestäms av oss
dig och mig
du och jag

Ett vi och vårt livs
alla gemensamma kärleksfyllda minnen
att minnas när vi når våra äldre dar

Behöver dig
här och nu
Kärleken är det enda
som kan läka alla sår
Kärleken är allt
Kärleken är du
var du än är just nu ...

Fryser i en kall
ödslig ensamhet
förutan dig
nära tätt intill mig

Kom till mig snart!

Väntar
på att få påbörja
resan mot resten
av vårt liv
tillsammans
med dig jag älskar 
dig som älskar mig

Jag väntar
ska ingenstans alls
Men inte tiden ...