Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om den förtvivlade känslan av övergivenhet när minnet brister


Övergiven

Övergiven

Du känner dig övergiven
och vet inte längre var du är

Men du vet att jag är din dotter
och du vill höra min röst

Hemtjänsten ringer
och säger att du vill prata

- Digerdöden, säger du
- Alla pratar om digerdöden

Jag lugnar dig

Det blåser kallt
fast det är vår

ensamma snöflingor
mot mitt ansikte

Du blir lugn av min röst
och är inte längre rädd
för farsoten

men du glömmer

Och jag vet
att när vi lagt på luren
är du lika övergiven igen

och jag

är kanske än mer ensam




Fri vers (Fri form) av Skogsrå 50+
Läst 531 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2017-04-21 17:51



Bookmark and Share


  La Magnólia VIP
Fint skildrat om det tragiska som drabbar många, att förlora tid och rum. Oftast kommer känslan av vilsenhet fram och som nära anhörig känner man också av vilsenheten. Man vill finnas där men vet inte alltid hur.
Du skriver mycket berörande.
2024-03-20

  Levina Storåkern
Väldigt bra text, jag blev rörd när jag läste.
2017-04-27

  ULJO
Svår situation när nära och kära blir bortom verkligheten
2017-04-21
  > Nästa text
< Föregående

Skogsrå 50+
Skogsrå 50+